För några dagar sedan skrev jag ett jättelångt inlägg här men som aldrig postades. Kanske var det tur att det blev så, för jag såg bara allt i svart. Och då menar jag verkligen svart. För några dagar sedan fick jag världens breakdown. Jag vet inte om det var för att jag hade feber eller för att jag kände mig stressad, men jag kunde inte sluta gråta. Mest tror jag att det var för att det var den här veckan som jag började inse vad som verkligen hade hänt de senaste månaderna. Jag fick typ en sammanfattning ritade framför mig vad som har hänt. Enda sedan jag gjorde slut med mitt ex har jag bara kört. Utan eftertanke, utan förvarningar. Jag har bara kört. Jag har nog inte tänkt efter en enda gång. Jag, som vanligtvis är den som alltid tänker till 2 gånger, bryr sig om vad andra ska tycka, är försiktig och kanske inte alltid vågar bjuda på sig själv till 100%, körde järnet. Och det har både gett mig positiva och negativa konsekvenser.

För det var den här veckan som jag satt sjuk hemma i min ensamhet och verkligheten kom ikapp mig. För första gången på länge. Det kändes som jag äntligen öppnade mina ögon igen, började lyssna på mig själv och framför allt att jag insåg att jag har mina egna behov. Jag har varit så blind, döv och kanske till och med lite död. Det är så svårt att förklara, för trots att jag kanske har varit mer medveten än vanligt har jag ändå inte haft någon koll överhuvudtaget på vad jag hållt på med. 

Jag har segrat och jag har förlorat. Jag har mått bra och jag har mått dåligt. Det är livets sätt att tala om för en att man lever, livet går inte alltid som planerat. Jag har träffat många nya människor, tagit för mig mer och insett att jag inte alltid behöver fixa varenda jävla sak som är fel. För jag är expert på att veta vad som är rätt och fel, vad man bör göra och inte göra. Vad som är rättvist och vad som är orättvist. Jag har gjort en del klantiga och hänsynslösa saker. Jag har haft kontakt med ett av mina tidigare ex, det där exet som man både älskar och hatar. Hatar den för att den lever och älskar den för att den lever. Mina känslor för den här personen har alltid varit komplicerade. Hans ord är gift och hans tunga är mer slingrigare än en orms kroppsrörelse. Vi var av och vi var på, vi älskade och vi hatade. Idag känner jag förakt för honom då han inte är en ärlig människa. Jag tänker på honom, det gör jag. Men i samma sekund som tankarna börjar slingra in i mitt huvud så försöker jag bestämt slänga ut dom igen.

Han är bra för mig när han gör mig lycklig. För ingen kan nog någonsin få mig att känna så mycket känslor som han kan få mig att känna. Jag har förstått att vårt öde alltid kommer vara sammanhängande. Typ som två trådar, alltid sammanflätade, men ju mer man följer dessa två trådar så inser man att i slutet så särar trådarna på sig igen. Våra öden kommer alltid snudda varandra, vidröra varandra men som aldrig kommer slås ihop. Och kanske är det bäst så. Det räcker inte med att man är lyckliga med varandra när resten av tiden är ett helvete. Han är inte bra för mig. Det är bara att inse. Han är ett svin.

Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det här inlägget egentligen. Det är lite huller om buller, jag vet. Men jag känner att det är dags att gå vidare med allt just nu. Jag är en ältare, jag ältar allt som inte gick min väg. Jag brukar alltid vara väldigt hämndlysten när det kommer till människor som varit snakes. Men inte den här gången, grattis. Jag är inte ens sugen på att ge igen, ta det ni. Jag kommer satsa på mig själv och skolan nu för det är inte ens värt att tänka på det förflutna mer. Time to fucking move on. 

'

 

Johan

23 februari 2017 22:08

Förlåt att jag kommenterar igen men jag känner att jag vill säga en sak. Vi har aldrig träffats och vi har bara språkat via det vi skrivit här i kommentarsfältet på nått inlägg. Jag bryr mig om dig ändå. Jag vill säga att du får ta hand om dig. Du är värd det bästa i livet. Visst livet har sina motgångar och det är bra med motgångar för det stärker en om man tänker på det, men du är värd att må bra. Du är värd killar som behandlar dig med den respekt du förtjänar. Du är värd vänner som behandlar dig med den respekt du förtjänar. Jag har förstått att du går i skolan så jag undrar om du går hos skolkuratorn eller liknande?

http://www.drangen.bloggplatsen.se

Amanda Martins

23 februari 2017 23:36

Vad gulligt sagt av dig! Tack!

Och självklart tycker jag att du också ska ta hand om dig. Jag går på gymnasiet och har funderat på att gå till kuratorn många gånger. Men det känns som att problemen bara blir större när man pratar om dem, det känns inte som om mina så kallade ''problem'' är värda att diskuteras. Det är därför jag skaffade den här bloggen, för att kunna skriva ut om mitt liv istället för att vara tvungen och dela med mig av det till någon annan irl.

Du är guldvärd! Tack för dina fina ord och tack för att du bryr dig :)

 

Johan

24 februari 2017 06:46

Om du vill så kan du lägga till mig på Facebook om du har det. Där kan vi prata mer. Jag är en bra lyssnare som du kanske förstått. Johan smith i Falköping. Om du kan hitta mig.

http://www.drangen.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Klockan är nu 22:37, det är en tisdagskväll och jag är sjuk. Feber, halsont och hosta. Hade jätteångest över att jag skulle missa så mycket i skolan, men efter en liten konversation med min mentor så kom vi fram till att det är ingenting att oroa sig...

Hej igen.   Tänkte skriva om ett känsligt ämne, i alla fall ur mitt perspektiv. Nämligen när vänskaper tar slut, när två kompisar bestämmer sig för att dem inte längre ska vara vänner. Vet inte riktigt vart jag ska börja, men jag kanske bör ta de...

Jag hade nästan glömt bort den här ''bloggen'', insåg för några dagar sedan att den fortfarande finns kvar, satt och läste igenom gamla inlägg med varierande reaktioner. Shit, sist jag skrev här var 28 november 2017, det är ett halvår sedan. Jag känn...

Det var ungefär 2 månader sedan jag senast skrev här. Då var jag en nybliven singeltjej med många förhoppningar. Idag, den 28 november, 2 månader och 8 dagar senare så är jag här igen. Mycket har hänt i mitt liv sen sist, både bra och dåliga saker....

Hej.   Det var längesedan jag skrev något på den här sidan. Mycket har hänt sedan 22 februari men samtidigt så har det inte. Ligger i min säng, under täcket, lyssnar på pianolåtar och ska efter detta inlägget försöka plugga lite psykologi. Älsk...